fixering

Kommer vi att fortsätta vara utseendefixerade i framtiden?

Det kommer ju knappast försvinna. Det har ju alltid funnits där, genom hela historien, och som det ser ut just nu tycker jag att det endast försämras. Det är ganska kört helt enkelt.

Men självklart finns det saker man kan göra för att förbättra detta samhällsproblem.

Intervju med tonåring, Stockholm

– Vad är utseendefixering?

– Pratar du med mig? I så fall svarar jag kortfattat att det är när folk bryr sig om sitt och andras utseende. Fast det är som sagt bara kortfattat.

– Kan det vara bra? Utseendefixering alltså?

– Svår fråga. Men njaa... det beror på. Man mår ju bra av att se bra ut, det är ett faktum. Fast det kan ju bli rätt farligt om man är utseendefixerad i överdriven form. Man börjar kanske tycka illa om sig själv efter ett tag och det är ju hemskt.

– Tror du att vi kommer kunna sluta vara utseendefixerade? Alltså i framtiden?

– Ett stort nej. Inte under den tid vi lever i alla fall. Det skulle ju typ "förstöra" vårt tankesätt och bli ett heltidsjobb. Men, man kan ju alltid försöka. Man vet ju aldrig hur det blir i framtiden.

Ja, man kan ju som sagt alltid försöka. Fast då måste alla göra en insats, för vi är ju utseendefixerade hela bunten, fast i olika grader och former. Hela vägen från barnsben till pensionärer.

Ett förslag på hur vi kan förbättra detta sanhällsproblem

Skönhetsidealen har stor fokus i vårt samhälle. Vi har lärt oss hur en "perfekt" människa ser ut, och det har definitivt skapat våran syn på vad som är snyggt och fult. Och all media, reklam, och mycket från våran barndom har ju fått oss att undermedvetet skapa en utseendefixering, som antagligen kommer följa oss genom våra liv. Men sen är det ju upp till oss om vi slutar använda underviktiga modeller och vältränade dockor. Dessa småsaker har en stor inverkan på oss och våra tankesätt. Om vi vill ha en mindre utseendefixerad planet i framtiden får vi helt enkelt göra något. Men som alla förändringar kommer det ta tid, och någon måste ta första steget.

Dockor och tecknat

Här är några välkända figurer, som de flesta oavsett kille eller tjej känner igen från när de var mindre. Och det är tråkigt att såhär i efterhand vara tvungen att kritisera sina barndomsidoler. Men se bara på dem! Först i vänstra hörnet: Petronella och Askungen. Askungen med långa ögonfransar, smalmidja och små fötter (om ni minns?). Och Petronella med de en aningen knubbiga kinderna. Vi ser Petronella som skurken och därmed gillar vi inte hennes utseende, men askungen är ju en ängel som helt enkelt ser perfekt ut i våra ögon. Samma sak ser vi på Törnrosa i mitten. Och därmed skapas skänhetsideal i små barns hjärnor.

Sen har vi våra älskade dockor. Jag blir rent utsagt frustrerad när jag ser Barbie, som är underviktig. Och Ken som har de största magrutor och muskler. Fast så tänkte vi ju inte när vi var små, vi visste ju inte bättre. Och det tråkiga är att vi älskade våra dockor så mycket att vi inte såg några fel hos dem. Och samma sak som ovan; det skapas ett nytt skönhetsideal för oss.

Samhällets modeller

En annan sak är då våra smala modeller. De är ju smala pga att det skönhetsidealet finns där. Och för att få kläderna att se snyggare ut. Men då är frågan; har detta en positiv inverkan på kunderna? Som jag ser det är det tvärtom. Man vill ju känna sig lika fin som modellerna i sina kläder. Och det är inte sunt att vara underviktig som de flesta modeller, och då ska man väl inte få våran befolkning att bli sjuka?

Det här med framtiden fortsätter i nästa inlägg. Hoppas ni gillade detta!

Utseendet har en stor roll i vårt samhälle. Det här inlägget kommer handla om hur viktigt det är för ens karriär och framtid att se bra ut, och om hur världens utseendefixering är idag.

Utseendefixering är olika världen runt. Då menar jag inte att det har en annan betydelse, men en annan innefattning. Jag tror t.ex. att det är skillnad på vad som är attraherande och inte i olika världsdelar och länder. Men det är bara en generalisering, alla personer behöver inte tycka likadant bara för att de bor i samma land. Och sen spelar det ju en väldigt stor roll om landet är rikt eller fattigt, likaså med människorna, eftersom att man hinner tänka mer på hur man ser ut och mindre på överlevnad med mera.

Det är ju lite olika beroende på hur gammal man är också. Förhoppningsvis bryr sig inte ett litet barn om vad han eller hon har på sig. Men frågan är om ungdomar verkligen bryr sig mer än vuxna om hur dem ser ut. För det tycker man ju oftast. Det handlar nog mer om att vuxna har sett ut och t.ex. sminkat sig under en längre period och är vana på att se ut på ett visst sätt. Hoppas ni fattar vad jag menar?

Ett exempel på när det är viktigt ”att ha utseendet” är när vi ska söka jobb. Då går arbetsgivarna ganska mycket på utseendet. Speciellt om det handlar om ett jobb där personen ska synas, som en receptionist eller en kassör. Ca 70 % av arbetsgivarna vill ha någon som är i fysiskt bra form, och en fjärdedel vill inte att arbetaren ska vara överviktig.

50 % vill ha någon med fint och vårdat hår, och någon vars kläder ser okej ut. Varför är det så? Skulle håret ha någon effekt på ett pappersarbete, eller skulle någon med fula kläder vara otrevlig? Men samtidigt ska en kvinna inte vara för snygg, då kan hon få svårt att bli tagen på allvar.

Utseendet ska vara lite olika på olika ställen. Om man jobbar på en bank ska man inte ha en massa tatueringar och vara väldigt muskulös, då passar man bättre på t.ex. en bar. Och det är konstigt, att man ska döma någon så stort efter dess kropp. Vem vet, kanske har den tatuerade mannen drömt om att jobba på en bank hela livet, men där fungerar inte hans utseende. Eller en lite överviktig kvinna, som skulle vilja på H&M, som blir nekad jobbet för att hon inte har de rätta skönhetsidealen. För om ni tänker efter, hur många gånger har ni sett en lite knubbigare kvinna i en affär? Inte lika ofta som man ser de underviktiga tjejerna med en massa smink.

(bild: Svenska dagbladet)

Hur kan det egentligen ha blivit som det är i dagens samhälle? Vem har bestämt vad som är fint och fult? Vi själva? Till en viss del. Fast det är mest historiens och omgivningens fel. Alla modeller, bloggare och kändisar som finns idag, de skapar en bild av hur man ska se ut. Och vi följer med i strömmen, och det blir allt ohälsosammare och värre för var dag.

Om vi fortsätter på det här med utseendet i samhället, kan vi gå in lite på det här med hudfärg och utländskt ursprung. Hur viktigt det är att se helsvensk ut här i Sverige? Mitt svar på det är att vi svenskar, även fast vi inte tänker så mycket på det och antagligen förnekar det, är mer kritiska mot folk med utländskt ursprung. Om vi ser en svensk och en utländsk man tror jag att om man blir rädd för någon är det nog den senare. Är vi rädda för det "okända" eller vad handlar det här om? Det är ju helt sjukt hur det kan ha blivit såhär, varför tänker vi så? Att vi ska gå runt och vara rädda för folk som är precis som vi, men helt enkelt inte ser ut som vi är vana vid. Vart kommer det här ifrån? Vart började allt? Jag vet faktiskt inte, men det här är något vi alla måste fundera på.