Utseendefixering del 4

Kommer vi att fortsätta vara utseendefixerade i framtiden?

Det kommer ju knappast försvinna. Det har ju alltid funnits där, genom hela historien, och som det ser ut just nu tycker jag att det endast försämras. Det är ganska kört helt enkelt.

Men självklart finns det saker man kan göra för att förbättra detta samhällsproblem.

 

Intervju med tonåring, Stockholm

– Vad är utseendefixering?

– Pratar du med mig? I så fall svarar jag kortfattat att det är när folk bryr sig om sitt och andras utseende. Fast det är som sagt bara kortfattat.

– Kan det vara bra? Utseendefixering alltså?

– Svår fråga. Men njaa... det beror på. Man mår ju bra av att se bra ut, det är ett faktum. Fast det kan ju bli rätt farligt om man är utseendefixerad i överdriven form. Man börjar kanske tycka illa om sig själv efter ett tag och det är ju hemskt.

– Tror du att vi kommer kunna sluta vara utseendefixerade? Alltså i framtiden?

– Ett stort nej. Inte under den tid vi lever i alla fall. Det skulle ju typ "förstöra" vårt tankesätt och bli ett heltidsjobb. Men, man kan ju alltid försöka. Man vet ju aldrig hur det blir i framtiden.

Ja, man kan ju som sagt alltid försöka. Fast då måste alla göra en insats, för vi är ju utseendefixerade hela bunten, fast i olika grader och former. Hela vägen från barnsben till pensionärer.

 

Ett förslag på hur vi kan förbättra detta sanhällsproblem

Skönhetsidealen har stor fokus i vårt samhälle. Vi har lärt oss hur en "perfekt" människa ser ut, och det har definitivt skapat våran syn på vad som är snyggt och fult. Och all media, reklam, och mycket från våran barndom har ju fått oss att undermedvetet skapa en utseendefixering, som antagligen kommer följa oss genom våra liv. Men sen är det ju upp till oss om vi slutar använda underviktiga modeller och vältränade dockor. Dessa småsaker har en stor inverkan på oss och våra tankesätt. Om vi vill ha en mindre utseendefixerad planet i framtiden får vi helt enkelt göra något. Men som alla förändringar kommer det ta tid, och någon måste ta första steget.

 

Dockor och tecknat

 

Här är några välkända figurer, som de flesta oavsett kille eller tjej känner igen från när de var mindre. Och det är tråkigt att såhär i efterhand vara tvungen att kritisera sina barndomsidoler. Men se bara på dem! Först i vänstra hörnet: Petronella och Askungen. Askungen med långa ögonfransar, smalmidja och små fötter (om ni minns?). Och Petronella med de en aningen knubbiga kinderna. Vi ser Petronella som skurken och därmed gillar vi inte hennes utseende, men askungen är ju en ängel som helt enkelt ser perfekt ut i våra ögon. Samma sak ser vi på Törnrosa i mitten. Och därmed skapas skänhetsideal i små barns hjärnor.

Sen har vi våra älskade dockor. Jag blir rent utsagt frustrerad när jag ser Barbie, som är underviktig. Och Ken som har de största magrutor och muskler. Fast så tänkte vi ju inte när vi var små, vi visste ju inte bättre. Och det tråkiga är att vi älskade våra dockor så mycket att vi inte såg några fel hos dem. Och samma sak som ovan; det skapas ett nytt skönhetsideal för oss.

 

Samhällets modeller

En annan sak är då våra smala modeller. De är ju smala pga att det skönhetsidealet finns där. Och för att få kläderna att se snyggare ut. Men då är frågan; har detta en positiv inverkan på kunderna? Som jag ser det är det tvärtom. Man vill ju känna sig lika fin som modellerna i sina kläder. Och det är inte sunt att vara underviktig som de flesta modeller, och då ska man väl inte få våran befolkning att bli sjuka?

 

Det här med framtiden fortsätter i nästa inlägg. Hoppas ni gillade detta!


Kommentarer
Postat av: Elin

Hej!



Nu tycker jag att det blev lite tydligare med då-nu-sen-tänket, men som sagt - det vore fint om du kunde få med det redan i inledningen!



Inlägget är bra och välstrukturerat och återigen har du med kloka och väl underbyggda reflektioner.



Vart tog källförteckningen vägen? :o)



//Elin

2011-02-25 @ 14:48:48
Postat av: Ulrika

Oj oj sry ;)



Källan är en väldigt fin faktatext på mimers brunn, hittar den tyvärr inte igen.



Ska tänka på då-sen-nu- perspektivet!



Tack tack :)

2011-02-26 @ 11:28:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0